Strax dags att natta kudden! Jag vill bara säga TACK till alla ni söta gulliga som läser min blogg och skriver så fina, peppande kommentarer! Det värmer att höra!!!! Puss på er!

Sista dagen på dagis idag, nu ska barnen va hemma med mig i 3 veckor!

Fröknarna fick sina små julklappar och blev jätteglada.

Liam hade gjort lite julalster till sin mamma som vi fick me oss hem *sötnos* :-).

När vi kom hem fortsatte  vi julpyssla med att sätta kryddnejlikor i apelsiner. Barnen tyckte det va jättekul! Liam kunde själv (alla nejlikor hamnade på samma ställe, hihi) o jag och Engla hjälptes åt. Sen hade vi en väldigt lugn etermiddag, tittade på pippi (!), la pussel och busade. Erik va tvungen att jobba över så jag gav barnen middag, badade dom och läste saga och nattade. Gick kanoners, dom va så duktiga och söta!

Nu ska vi va hemma i två dar. Hoppas på bra väder så vi kan va ute och leka.

Just ja, jag och Mona har bestämt oss för att ta en paus i det här med maten och sätta igång igen 1/1. Det e sååå svårt att hålla sig från allt snask så här i juletider, och nån gång måste man väl få leva lite? Men sen jäklar sätter jag fart igen, då närmar sig ju beach 2009 :-D.

Men jag kommer ändå fortsätta skriva upp det jag äter för min egen skull. Gör jag inte det så VET jag att jag kommer spåra ur och äta för mkt!

Frulle: latte, 2st knäckemackor

Lunch: grönsakspirog, vatten

Middag: chevreost sallad (min favvo), vatten

Övrigt: 2st chokladbitar, en viktväktar glass (160 kcal)

Jag e ju hemma idag me, känner mig fortfarande sjuk! Helt täppt, inget smaksinne, ont i halsen osv. Men idag orkar jag iaf va uppe. Sitter framför datorn och redigerar jättegamla blogginlägg  i WORD som jag skrev i min blogg på familjeliv.se. Tanken är att jag ska renskriva allt, skriva ut och spara. Kul att läsa i framtiden, man glömmer så lätt!

Men iaf, jag är ju sååå sentimental. Jag minns tillbaks, ler, skrattar, drömmer och gråter. Jo, när jag läser om den här dagen så gråter jag faktiskt, så hemska minnen :-(Liam är snart 21 månader och Engla snart 3 månader):

Måndag 30 juli, 2007

Idag va Eriks första dag på jobbet efter semestern och jag va ensam hemma med barnen. Och jag kan bara summera dagen i ett ord: HEMSK!!!!!!!!!!!!!! Liam åkte bobycar till lekplatsen och vi va där och lekte. Efter en stund vaknade Engla och va hungrig. Typiskt nog hade jag glömt bärselet så jag fick amma henne ståendes jagande efter Liam. Efter ett tag märkte jag att Liam bajsat så då va det dags att gå hem. Hade ju självklart även glömt blöjor. Liam krånglade och hade sig hela vägen hem, tog en väldans tid. Väl hemma så körde jag upp vagnen på trallen på framsidan och då smet Liam iväg igen. Jag blev stressad, låste vagnen (trodde jag) och kutade efter Liam, fångade honom och bar han ålandes under armen tillbaks. När jag e 5 meter från vårt hus ser jag hur vagnen med sovandes Engla i börjar rulla bakåt. Jag får panik, släpper Liam rakt i asfalten (reaktion) så han hamnar på huvudet, springer mot vagnen samtidigt som jag ser hur den studsar och välter ner för trappstegen. Ut fullkomligt flyyyyyger Engla och landar på asfalten! PANIK! Jag tror först hon e död, men sen skriker hon för fullt.  Hon har fått en stor bula och skrapsår i huvudet. Jag är panikslagen. Liam ligger i en liten hög på marken och gråter med bulor i huvudet och ett stort sår över hela ryggen, Engla gråter och jag e hysterik. Rätt ut i luften skriker jag av all min kraft : "Hjälp mig, snälla någon! Hjääääälp! Hallå, hjälp mig"  

Tillslut kommer en snäll granne och tar Engla medan jag tröstar Liam. Jag e så skakis. Ringer både min och Eriks mamma och de är här på två sekunder. Jag bara gråter och gråter. Liam sitter med en piggelin och är glad igen. Min mamma och svärmor studerar Engla för att se hur hon verkar. Dom tycker inte att hon verkar tagit någon mer skada än bulorna. De säger att jag måste va väldigt uppmärksam närmsta dygnet på hur Engla är, så att hon inte blir medvetslös eller så.

Alltså fy fan säger jag! Bilden av hur Engla flyger ur vagen kommer för evigt ha etsats sig fast i mitt huvud. Den e hemsk! Tänk att se sitt eget spädbarn flyga ur vagnen. Och jag har såna skuldkänslor mot Liam för att jag bara släppte honom rakt i marken, stackarn :-(. Men det blev en reaktion för att rädda Engla när hon flög. Och jag har så dåligt samvete över att jag inte låste vagnens broms ordentligt. Fy fan, har typ aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv. Usch, jag klarar nog inte av att ha två barn.

Tisdag 31 jul, 2007

E fortfarande lite skakis sen gårdagen!!!!
På kvällen igår ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra deras syn på det som hänt. Tanten i telefon sa att jag genast måste åka till akuten med Engla. När det handlar om så små barn vill dom alltid att man åker in och kollar det. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och begav oss till Astrid Lindgrens. Va framme vid 20 och kl.21 fick vi träffa doktorn, så det gick ju rätt snabbt. Hon kollade Engla, klämde och kände på det lilla huvudet, tog blodtryck, lyssnade på hjärtat och så. Bedömningen va att Engla mådde toppen och inte hade skadat sig alls mer än en bula och skrubbsår. Sååååå skönt att få det bekräftat!  Efter det kändes det lite bättre i mitt hjärta. Förutom med det jag gjorde mot Liam, hur KUNDE jag bara släppa honom rakt ner i asfalten? Så fort han ser mig så gör han ett ljud som visar att han har ont och så pekar han på ställena där han slog sig. Usch, känns inte bra att han associerar mig med smärta... Men så har han även blivit mer mammig. Han vill knappt va en meter ifrån mig och vill bli buren hela tiden. Och så klappar han och pussar på mig. E som att han vill trösta mig för att jag va så ledsen igår.

Om en stund kommer min jättegulliga kompis hit från Norrköping. Hon ska göra mig sällskap och stanna över natten. Tack snälla Camilla för att du tar dig tid med oss.
Tack även alla gulliga människor som skrivit fina tröstande ord i bloggen och gästboken.

Fy tusan alltså, ibland är verkligen inte livet lätt :-(.

Sen jag fick barn har jag börjat med en del irriterande saker! T.ex är jag i en mataffär utan barn så står jag och gungar kundvagnen fram och tillbaks som om det vore en barnvagn, är jag ensam hemma så plockar jag tyyyyst ur diskmaskinen och smyyyyyyger fram över golvet för att inte väcka barnen (som inte är hemma...), ska jag äta på resturang utan barnen letar jag efter barnstolar och plats att ställa barnvagnen... Listan kan göras lång. Jag är miljöskadad, haha. Vart jag än kommer, även om barnen inte är med så lever jag som om dom vore med.

Men nu den mest irriterade grejen: Jag vinkar JÄMT till allt och alla! Skitfånigt! 

Jag har ju under 3 års tid suttit och vinkat med mina barn. Vi har tittat på katter och vinkat till dom, vinkat till kompisar och jag har vinkat i fönstret när jag lämnat dom på dagis. Men det slutar inte där. När jag har betalat i kassan på ICA så säger jag hej då och vinkar till kassörskan, samma sak till receptionen på friskis när jag tränat, när jag säger hej då till mina kompisar vinkar jag. I skolan vinkar jag när jag kommer in i klassrummet.. ghaaaa. Kan nån hjälpa mig att sluta vinka så jävligt. Jag fattar inte! Det är som att min hjärna programerat in att säger man hej eller hej då så ska handen vifta lite oxå. Irri!

Sen barnen kom har ju jag blivit så jäklarns förvirrad oxå! Jag minns en gång när jag och barnen varit i centrum och shoppat. Jag spänner fast båda barnen i sina bilstolar och sätter mig själv i baksätet. Efter en liten stund undrar jag " varför kööör han inte?" Sen kommer jag på att det är ju jag som KÖR!  Så det va bara att flytta till framsätet och gasa iväg. haha.

Vi har börjat med ny rutin här hemma, att turas om att natta. Ena dan nattar Erik Engla och jag Liam och nästa dag tvärtom. Förut har en av oss nattat båda i vår säng, men nu e det dags att lära sig att somna i varsin säng i eget rum!

Idag va det min tur att natta Liam. Innan vi släcker lampan så tar jag fram ett gosedjurs lejon och säger:

Vill du sova med den här?

Liam: Nä, jag vill ha kaninen.

Jag: Jag vet inte vart kaninen är... Men lejonet e ju jättebra. Det är ju samma som din pyjamas (Liam hade en tigerrandig pyjamas).

Liam(tittar skeptiskt på mig): Men mamma, det är inte samma. Du har fel. Det där är ett lejon och det här e en tiger (pekar på sin pyjamas). Du sa fel. Och så skrattade han länge och upprepade att jag har fel.

Och jag visste ju mkt väl att jag hade fel, men jag försökte ju bara va lite smart och låtsas som att tiger och lejon är samma. Dumt, för Liam e mkt smartare än man tror! Jag blir förvånad ibland över vissa saker som han kan.

T.ex så sa han hela sin adress häromdan. Fattar inte vem som lärt han den...

ätit:

frukost: 2st knäckemackor, latte

Lunch: en lussebulle, vatten

Middag: kycklingpasta, ett glas julmust

Övrigt: lyssna på det här en kopp varm choklad med vispgrädde + spetsad med whisky (som jag hatar, men va mest för förkylningen skull ;-))

Jag har varit helt sänkt under dagen. På eftermiddagen satt jag på en stol och lagade till middagen, en kycklingpasta som jag ska lägga ut recept på nån dag. Mamma och Erik kom hem runt tre och vi begav oss till dagis. Först hade Englas avdelning luciatåg. Och guuuud så söta dom va! 8st 1½ åringar som tultade fram som nissar, pepparkakor o tärnor. Jag fick en liten tår i ögonvrån, min fina lilla tjej! Och barnen va såååå duktiga! Jag va HELT bergis innan att Engla skulle springa direkt fram till oss och inte vilja va med i nåt luciatåg, men hon stod så snällt där framme. När det va klart där va det bara att sätta på sig varma kläder och bege sig ut på gården där Liams avdelning skulle lussa. Det va jättefint med massa maschaller vid berget och på marken. Och så kom barnen! Min söta lilla pojke höll fröken i handen. Han gick i mössa och overall (med pepparkaksdräkten innanför...). När tåget gått en bit så bryter Liam ut i HYSTERISKT gråt!!! Fröken ser stressad ut, lyfter upp liam och tittar desperat efter mig och Erik. Vi ser henne och går fram och tar emot Liam. Han är helt otröstlig :-(. Vi får avvika och gå hem ist för det enda Liam skriker är: Jag vill heeeem, jag vill heeeeem. Så vi tar med oss barnens mormor hem och äter pasta med kycklingsås! När Liam lagt sig på kvällen sa han: Imorrn ska vi inte ha luciatåg. Imorrn e det vanlig dag på dagis. Då blir jag glad. Jag tycker inte om luciatåg.

Å snutte!

Igår kväll va det min tur att va så sjuk att jag va döende (annars e det mest Erik som brukar må såååå dåligt när han e sjuk ;-)). Jag hade feber, helt täppt i näsan och ett jäkla tryck över huvudet och bihålorna.

Jag mår fortfarande kasst så stannar hemma idag me. Mitt lukt och smaksinne försvann igår. Jag har märkt att det nästan alltid blir så när jag använder nässpray. Men iaf, det e inge kul att äta när man inte känner smaken så därför har jag inte ätit så mkt. Ingen aptit har jag heller för den delen :-o (då förstår ni att jag mått dåligt ;-))

I eftermiddag ska barnen ha luciatåg på dagis så dit ska jag pallra mig. Först ska vi till Englas avdelning. Hon ska va tärna. Sen ska vi ut på gården där Liams avdelning kommer sjunga. Liam ska va pepparkaksgubbe. Men han kommer väl mest se ut som en liten michellin pepparkaksgubbe eftersom dom kläderna ska sitta ovanpå overllen...

åt igår:

Frukost: ½ latte, vatten

Lunch: 2 glas vatten, stekta grönsaker med tonfisk

Middag: en apelsin, vatten

Snart e det nyår... När jag läste Monas blogg så började jag tänka på va vi gjort senaste åren... Jag tycker ofta att man haft lite för höga förväntningar på nyår så man kanske blir besviken....

Mitt minne på rak arm hur det varit senaste åren sträcker sig till:

1999- Detta hypade nyår! Alla hade storslagna planer på hur nya milleniet skulle firas och jag o Erik ville inte va sämre så vi tog en sista minuten till Teneriffa. En härlig vecka utan sol hade vi. Nyåret spenderade vi på medeltidsfest i bergen. Annorlunda och helt ok.

2000- Hur jag än tänker så det knakar så kan jag bara inte minnans vad vi gjorde.... det är svart.

2001- Jag, Erik och två kompisar till oss är i vår stuga i Åre. Superkul hade vi verkligen med skidåkning o allt! Men kallt, -36 grader på självaste nyårsafton.

2002- Vi är nyinflyttade i vår 3:a i Gullmarsplan och har fest hemma hos oss. Jag och Susanne planerade in i minsta detalj allt, men ändå blev festen rätt avslagen. Folk la sig tidigt. Vart va allt party people??? :-D

2003- Fram till samma dag som nyårsafton va så hade jag och Erik inte kommit på nåt att göra. Alla våra kompisar va bortresta/upptagna på annat håll så det blev en nödlösning. Vi åt middag med Eriks arbetskollega och tjej (hade aldrig träffat dom innan) och sen festade vi på Sture compagniet. Eller festade, vi tappade bort varann redan i entrén så natten bestod av att leta efter dom andra.

2004- En mysig nyårsafton! Middag och sällskapsspel med Susanne och Jessica som hade lagat suuuupergod mat.

2005- Liam är endast några veckor gammal så jag och Erik känner bara för att va hemma och mysa vi tre. Lagar god trerätters, gullar och myser med Liam, tittar på fyrverkerier genom vardagsrumsfönstret. Kanon.

2006- Sofia och Thomas ordnar jättetrevlig nyårsfest. Hummer och oxfilé på menyn och MAAAAASSA fyrverkerier. Jag skålar i cider eftersom Engla ligger i min mage :-).

2007- Jag och Erik känner mest för att va hemma med barnen. Vi bjuder över mina föräldrar och min lillebrorsa på trerätters. Tittar på tv, spelar spel och har skitmysigt! Lagom lugn nyårsafton. Jag ammar så skålar i cider även detta år.

2008- ?????? Vad ska vi hitta på? Jag känner inte för nån fest i år heller. Liam och Engla funkar bäst hemma, dom somnar lättast och så. Jag har lust att bara laga nåt jättesmarrigt, spela spel/hyra film med Erik. 

Vad ska ni andra hitta på? :-)