Det gick bra hos ögonläkaren :-). Jag fick komma in relativt snabbt oxå. Läkaren sa att han inte kunde se nåt farligt i mina ögon förutom lite små, ytliga sår, men absolut inget oroväckande. Han sa att optiker har en tendens till att va vääääldigt försiktiga (iofs bra det) och överdriva en smula. Tror jag det... Hursom helst så skrev han ut nya ögondroppar till mig och sa att jag bör undvika linser dom dagar som jag känner att det skaver i ögonen. Ingen fara på taket annars. Pust! Jag trodde ett tag att jag skulle bli blind jue. Då hade Erik rätt att jag inte skulle hålla på och oroa mig fast jag inte visste hur det låg till.:-D

Hm... senste veckan har Liam varit sitt "gamla" jag :-(.

Jag får direkt en klump i magen. Som jag nämnt lite tidigare i bloggen så har vi haft lite problem med Liams beteende. (Ni som känner mig vet allt) I två års tid slogs han dagligen heeeeela tiden och lyssnade inte för fem öre. Så är väl alla barn ibland men inte 24/7.... Iaf så har han ju varit uuuunderbar senaste 3 mån. Jag har känt mig så lycklig och stolt över vår duktiga kille som lyssnat och inte slagits :-). Men nu, denna vecka så allt varit kaos både hemma och på dagis :-(. Liam är VILDARE än nånsin! Far fram och tillbaks, byter lekar hela tiden, lyssnar inte, det  e som att han har en skärm och inte kan ta in vad nån säger, han slåss och skrattar när nån gör sig illa :-(. Engla e han på och sparkar och slår på varje sekund. Man kan inte lämna han 5sek ensam för då har han rivit hela rummet.

Alltså jag lovar, den som inte upplevt sånt här själv kan inte förstå hur det är... Jag levde så här dagligen i 2 år!

Dessa senaste lugna 3 mån har varit underbara. Nu när Liam kör om sitt race så får jag ont i magen och minns direkt hur vi hade det... Och jag överdriver inte! Han är EXTREM! (Fråga min mamma och syrra hur han va i vår stuga i Jämtland förra vintern. Den veckan va en mardröm).

Och som Erik sa ikväll, att vi e två personer och ändå hinner vi inte med i Liams tempo med rackartyg och allt. Vi e helt slut och huvudet dunkar.

Personalen på dagis säger att Liam måste ju leva på nån energidryck, han kan ju inte gå, det är omöjligt. Han har bara ett läge och det är att springa med full fart framåt.

Jag ska på utvecklingssamtal med Liams fröken på måndag. Då ska jag ta upp det här, vad kan det bero på att han helt plötsligt slår om och blir så här igen?

Usch, man vill ju bara veta hur man ska göra så att Liam mår bra, hur man ska hjälpa honom på bästa sätt. Det kan inte vara lätt att va liten och ha så mycket energi och känslor i kroppen.

Tilläggas måste att Liam är den charmigaste och goaste kille man kan tänka sig oxå. :-) Vi har otroligt mysigt när han sätter den sidan till. Men när han e på det sättet som han varit nu så e man helt slut!!!! Både psykiskt och fysiskt. Kanske låter larvigt, men det är sant!

Och sjääääälvklart så älskar jag ju min lilla kille mest av alla killar i hela världen. (Och Engla är den tjejen i hela världen som jag älskar allra mest)

Hur jobbigt det än kan vara ibland så är mina barn mitt ALLT! :-)

Haha, precis min humor :-)