Jag e ju hemma idag me, känner mig fortfarande sjuk! Helt täppt, inget smaksinne, ont i halsen osv. Men idag orkar jag iaf va uppe. Sitter framför datorn och redigerar jättegamla blogginlägg  i WORD som jag skrev i min blogg på familjeliv.se. Tanken är att jag ska renskriva allt, skriva ut och spara. Kul att läsa i framtiden, man glömmer så lätt!

Men iaf, jag är ju sååå sentimental. Jag minns tillbaks, ler, skrattar, drömmer och gråter. Jo, när jag läser om den här dagen så gråter jag faktiskt, så hemska minnen :-(Liam är snart 21 månader och Engla snart 3 månader):

Måndag 30 juli, 2007

Idag va Eriks första dag på jobbet efter semestern och jag va ensam hemma med barnen. Och jag kan bara summera dagen i ett ord: HEMSK!!!!!!!!!!!!!! Liam åkte bobycar till lekplatsen och vi va där och lekte. Efter en stund vaknade Engla och va hungrig. Typiskt nog hade jag glömt bärselet så jag fick amma henne ståendes jagande efter Liam. Efter ett tag märkte jag att Liam bajsat så då va det dags att gå hem. Hade ju självklart även glömt blöjor. Liam krånglade och hade sig hela vägen hem, tog en väldans tid. Väl hemma så körde jag upp vagnen på trallen på framsidan och då smet Liam iväg igen. Jag blev stressad, låste vagnen (trodde jag) och kutade efter Liam, fångade honom och bar han ålandes under armen tillbaks. När jag e 5 meter från vårt hus ser jag hur vagnen med sovandes Engla i börjar rulla bakåt. Jag får panik, släpper Liam rakt i asfalten (reaktion) så han hamnar på huvudet, springer mot vagnen samtidigt som jag ser hur den studsar och välter ner för trappstegen. Ut fullkomligt flyyyyyger Engla och landar på asfalten! PANIK! Jag tror först hon e död, men sen skriker hon för fullt.  Hon har fått en stor bula och skrapsår i huvudet. Jag är panikslagen. Liam ligger i en liten hög på marken och gråter med bulor i huvudet och ett stort sår över hela ryggen, Engla gråter och jag e hysterik. Rätt ut i luften skriker jag av all min kraft : "Hjälp mig, snälla någon! Hjääääälp! Hallå, hjälp mig"  

Tillslut kommer en snäll granne och tar Engla medan jag tröstar Liam. Jag e så skakis. Ringer både min och Eriks mamma och de är här på två sekunder. Jag bara gråter och gråter. Liam sitter med en piggelin och är glad igen. Min mamma och svärmor studerar Engla för att se hur hon verkar. Dom tycker inte att hon verkar tagit någon mer skada än bulorna. De säger att jag måste va väldigt uppmärksam närmsta dygnet på hur Engla är, så att hon inte blir medvetslös eller så.

Alltså fy fan säger jag! Bilden av hur Engla flyger ur vagen kommer för evigt ha etsats sig fast i mitt huvud. Den e hemsk! Tänk att se sitt eget spädbarn flyga ur vagnen. Och jag har såna skuldkänslor mot Liam för att jag bara släppte honom rakt i marken, stackarn :-(. Men det blev en reaktion för att rädda Engla när hon flög. Och jag har så dåligt samvete över att jag inte låste vagnens broms ordentligt. Fy fan, har typ aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv. Usch, jag klarar nog inte av att ha två barn.

Tisdag 31 jul, 2007

E fortfarande lite skakis sen gårdagen!!!!
På kvällen igår ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra deras syn på det som hänt. Tanten i telefon sa att jag genast måste åka till akuten med Engla. När det handlar om så små barn vill dom alltid att man åker in och kollar det. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och begav oss till Astrid Lindgrens. Va framme vid 20 och kl.21 fick vi träffa doktorn, så det gick ju rätt snabbt. Hon kollade Engla, klämde och kände på det lilla huvudet, tog blodtryck, lyssnade på hjärtat och så. Bedömningen va att Engla mådde toppen och inte hade skadat sig alls mer än en bula och skrubbsår. Sååååå skönt att få det bekräftat!  Efter det kändes det lite bättre i mitt hjärta. Förutom med det jag gjorde mot Liam, hur KUNDE jag bara släppa honom rakt ner i asfalten? Så fort han ser mig så gör han ett ljud som visar att han har ont och så pekar han på ställena där han slog sig. Usch, känns inte bra att han associerar mig med smärta... Men så har han även blivit mer mammig. Han vill knappt va en meter ifrån mig och vill bli buren hela tiden. Och så klappar han och pussar på mig. E som att han vill trösta mig för att jag va så ledsen igår.

Om en stund kommer min jättegulliga kompis hit från Norrköping. Hon ska göra mig sällskap och stanna över natten. Tack snälla Camilla för att du tar dig tid med oss.
Tack även alla gulliga människor som skrivit fina tröstande ord i bloggen och gästboken.

Fy tusan alltså, ibland är verkligen inte livet lätt :-(.

 

Helena

17 december 2008 13:07

Hej snubblade in på din sida. Nu fortsätter jag läsa din blogg. Men huvaligen vilken grej du har varit med om när det gäller dina barn. Det är tur att de klarade sig så bra barn är så mjuka som tur är men obehagligt när de hamnar på skallen. Känner du någon julstress inför julen? Vh /Helena

http://helenasliv.blogg.se

 

Cissi

17 december 2008 13:10

Usch då inte bara jag som haft det kaos ibland hör jag.....dock lite mindre kaos än just den dagen iofs :)

Det är inte alltid en dans på rosor med två små men fasen vad mycket erfarenhet man har nu med sig i livet :)

KRAM!

http://cisan.bloggagratis.se

 

Christina

17 december 2008 14:22

Åh jag får ont i magen när jag läser det, minns när det hände och du skrev i FL.
Men som sagt det var ju en olyckshändelse. Men usch vad man mår dåligt när det händer ngt sina barn. Du är den bästa mamma till dina barn kom ihåg det! Stor kram

http://leonletizia.bloggagratis.se

 

catta

17 december 2008 14:26

haha de skulle ja med behöva, man stressar så jämt när man skriver så de blir så mycket stav fel som man ej orkar rätta iallaf. för mig.
hoppas allt är bra. är ni klara inför julen då`???

pöös catta

http://www.pluttsan.bloggagratis.se

 

Mona

17 december 2008 18:35

usch jag kommer ihåg när det där hände. jag gråter lika mycket idag som förra gången (och jag som nyss gapskrattade åt dig sittandes i baksätet)... vilken tur att vi alla hamnar i tokiga situationer och att de sedan går att lösa, du är inte ensam.

kramar

http://mittimittliv.bloggagratis.se

 

undertecknad

17 december 2008 21:19

hehe, ja det är ett under att mina stackars barn överlevt ;-)

 

Lisa med Tindra

17 december 2008 21:30

Känns som om det var igår jag läste det här, snacka om att tiden går fort. Får fortfasrande en klump i magen när man läser det. kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag skrev här! Kollade besöksstatistiken och nu har denna blogg fler besökare än den nånsin hade när jag skrev aktivt, haha. otroligt. Nästan så man blir lite sugen att blogga här igen ;-)   pöss på er ...

Jag har länge funderat på att byta blogg och nu är det gjort :-) den här bloggagratis har många nackdelar enligt mig! Dels så ser man inte IP nummer (har jag inte hittat iaf) man kan inte välja att skippa att synas på google osv, man kan inte låsa bl...

Å jag är på hugget ikväll, tredje inklägget :-D Måste bara skriva att sticka i (lös)armar idag, det va verkligen min grej. Inte för att jag va bra på det, min lärare vart t.o.m. rädd för mig för att jag hanterade kanylen vårdslöst, men det va kul. El...

Som vanligt ställer jag snällt upp på det jag blir utmanad :-D. Idag är det Klara som utmanar mig.   Regler : Berätta sju personliga sanningar om dig själv Utmana sju personer (eller så många du vill)Skriv ett medelande i de sju personernas bloggar...

tills våren e här. Iallafall om man får tro tidningen metro. Enligt dom så kommer våren till stockholmsregionen mellan 20-25 mars. Skåne har det väldigt bra för där blir det tydligen vår redan 15-20 februari (Jag funderar starkt på att flytta dit för...