Jag och barnen hade verkligen en perfekt dag idag! Efter att Engla sussat klart så gick vi ut och lekte. Men redan när klockan va kvart över tre så gick solen ner och det blev mörkt :-(. Fy tusan va skönt att det vänder om ett par dar och går mot LJUSARE tider :-) :-) :-)

Nu en viktig fråga till alla er i min ålder (runt 26) har ni nånsin hittat nåt grått hårstrå i ert hår? Jag får panik!!!! För ett år sen hittade jag 3st i mitt. Erik skrattade så han höll på att ramla av stolen, den elakingen!

Nu idag när jag studerade mitt hår så hittade jag typ 3-4 nya silvriga hårstrån *PANIK* :-o Vad ska jag göra? Tänk om jag håller på att åldras i förtid, tänk om jag e gråhårig innan 30 *rys*. Hjälp mig, jag är alldeles för fåfäng för att kunna bli GRÅhårig. Och alldeles för UNG, jag har ju bara börjat livet.

Och e det förresten sant att man kan bli gråhårig av stress? Så mycket som jag stressat sen jag blev tvåbarnsmamma har jag aldrig gjort. Isf kan jag ju skylla de gråa hårstråna på barnen ;-). Skämt åtsido, på lördag (imorrn har jag inte tid) så ska jag färga mitt hår!  Sen till våren måste jag ta mig tusan bli blond igen så att eventuella gråa inte lyser som silvertrådar *ghaaaaaaa*

Imorrn ska jag partajja med mina småsyrror. Fast dom är inte så små längre, den ena e 21 och den andra fyller 25 i februari. (Dom har nog inga gråa hår... Jag är den drabbade i familjen). Det ska hursomhelst bli väldigt kul :-).

ätit idag:

frukost: ½ knäckemacka, ett glas vatten

Lunch: 1½ korvbröd (rester från barnens lunch), latte på barnlandet

Middag: Fryst VV låda, vatten

Övrigt: latte, 2st VV saker "eclairs" 80kcal st,  en rad marabou choklad, några lakrits nappar.

Idag började Erik jobbet 11 (han ska jobba till 22 idag) så därför gick han upp med barnen så jag fick sova vidare :-). Vid 9 ringde min kompis Linda och hörde om vi ville till barn och buslandet me henne och hennes barn Liam och Ida (5 och 2 år gamla). Jag tvekade lite först, klarar jag verkligen av att va där själv med Liam som e så vild... Men efter lite övervägande bestämde jag mig för att vi ville följa med :-).

Vi kom dit vid halv elva och va helt ensamma :-). Superskönt! I två timmar busade, lekte och fikade vi med Linda och hennes barn (det kom inga andra besökare så vi hade heeela stället för oss själva :-)). Vi hade superkul. Mina kids skötte sig perfekt :-) Det va bara när vi skulle hem som Liam satte sig på tvären och gömde sig, sprang i väg och krånglade, han ville INTE hem, haha). Härligt att kunna hitta på nåt som funkar bra :-).

Nu sover Engla och jag o Liam ska upp och lägga 104 bitars pettson pussel. Ute skiner solen (just nu iaf) så när Englis vaknat tar vi på oss kläderna och går ut på baksidan och leker.

Jag känner mig frisk idag, bara täppt i näsan.

Strax dags att natta kudden! Jag vill bara säga TACK till alla ni söta gulliga som läser min blogg och skriver så fina, peppande kommentarer! Det värmer att höra!!!! Puss på er!

Sista dagen på dagis idag, nu ska barnen va hemma med mig i 3 veckor!

Fröknarna fick sina små julklappar och blev jätteglada.

Liam hade gjort lite julalster till sin mamma som vi fick me oss hem *sötnos* :-).

När vi kom hem fortsatte  vi julpyssla med att sätta kryddnejlikor i apelsiner. Barnen tyckte det va jättekul! Liam kunde själv (alla nejlikor hamnade på samma ställe, hihi) o jag och Engla hjälptes åt. Sen hade vi en väldigt lugn etermiddag, tittade på pippi (!), la pussel och busade. Erik va tvungen att jobba över så jag gav barnen middag, badade dom och läste saga och nattade. Gick kanoners, dom va så duktiga och söta!

Nu ska vi va hemma i två dar. Hoppas på bra väder så vi kan va ute och leka.

Just ja, jag och Mona har bestämt oss för att ta en paus i det här med maten och sätta igång igen 1/1. Det e sååå svårt att hålla sig från allt snask så här i juletider, och nån gång måste man väl få leva lite? Men sen jäklar sätter jag fart igen, då närmar sig ju beach 2009 :-D.

Men jag kommer ändå fortsätta skriva upp det jag äter för min egen skull. Gör jag inte det så VET jag att jag kommer spåra ur och äta för mkt!

Frulle: latte, 2st knäckemackor

Lunch: grönsakspirog, vatten

Middag: chevreost sallad (min favvo), vatten

Övrigt: 2st chokladbitar, en viktväktar glass (160 kcal)

Jag e ju hemma idag me, känner mig fortfarande sjuk! Helt täppt, inget smaksinne, ont i halsen osv. Men idag orkar jag iaf va uppe. Sitter framför datorn och redigerar jättegamla blogginlägg  i WORD som jag skrev i min blogg på familjeliv.se. Tanken är att jag ska renskriva allt, skriva ut och spara. Kul att läsa i framtiden, man glömmer så lätt!

Men iaf, jag är ju sååå sentimental. Jag minns tillbaks, ler, skrattar, drömmer och gråter. Jo, när jag läser om den här dagen så gråter jag faktiskt, så hemska minnen :-(Liam är snart 21 månader och Engla snart 3 månader):

Måndag 30 juli, 2007

Idag va Eriks första dag på jobbet efter semestern och jag va ensam hemma med barnen. Och jag kan bara summera dagen i ett ord: HEMSK!!!!!!!!!!!!!! Liam åkte bobycar till lekplatsen och vi va där och lekte. Efter en stund vaknade Engla och va hungrig. Typiskt nog hade jag glömt bärselet så jag fick amma henne ståendes jagande efter Liam. Efter ett tag märkte jag att Liam bajsat så då va det dags att gå hem. Hade ju självklart även glömt blöjor. Liam krånglade och hade sig hela vägen hem, tog en väldans tid. Väl hemma så körde jag upp vagnen på trallen på framsidan och då smet Liam iväg igen. Jag blev stressad, låste vagnen (trodde jag) och kutade efter Liam, fångade honom och bar han ålandes under armen tillbaks. När jag e 5 meter från vårt hus ser jag hur vagnen med sovandes Engla i börjar rulla bakåt. Jag får panik, släpper Liam rakt i asfalten (reaktion) så han hamnar på huvudet, springer mot vagnen samtidigt som jag ser hur den studsar och välter ner för trappstegen. Ut fullkomligt flyyyyyger Engla och landar på asfalten! PANIK! Jag tror först hon e död, men sen skriker hon för fullt.  Hon har fått en stor bula och skrapsår i huvudet. Jag är panikslagen. Liam ligger i en liten hög på marken och gråter med bulor i huvudet och ett stort sår över hela ryggen, Engla gråter och jag e hysterik. Rätt ut i luften skriker jag av all min kraft : "Hjälp mig, snälla någon! Hjääääälp! Hallå, hjälp mig"  

Tillslut kommer en snäll granne och tar Engla medan jag tröstar Liam. Jag e så skakis. Ringer både min och Eriks mamma och de är här på två sekunder. Jag bara gråter och gråter. Liam sitter med en piggelin och är glad igen. Min mamma och svärmor studerar Engla för att se hur hon verkar. Dom tycker inte att hon verkar tagit någon mer skada än bulorna. De säger att jag måste va väldigt uppmärksam närmsta dygnet på hur Engla är, så att hon inte blir medvetslös eller så.

Alltså fy fan säger jag! Bilden av hur Engla flyger ur vagen kommer för evigt ha etsats sig fast i mitt huvud. Den e hemsk! Tänk att se sitt eget spädbarn flyga ur vagnen. Och jag har såna skuldkänslor mot Liam för att jag bara släppte honom rakt i marken, stackarn :-(. Men det blev en reaktion för att rädda Engla när hon flög. Och jag har så dåligt samvete över att jag inte låste vagnens broms ordentligt. Fy fan, har typ aldrig mått så här dåligt i hela mitt liv. Usch, jag klarar nog inte av att ha två barn.

Tisdag 31 jul, 2007

E fortfarande lite skakis sen gårdagen!!!!
På kvällen igår ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra deras syn på det som hänt. Tanten i telefon sa att jag genast måste åka till akuten med Engla. När det handlar om så små barn vill dom alltid att man åker in och kollar det. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och begav oss till Astrid Lindgrens. Va framme vid 20 och kl.21 fick vi träffa doktorn, så det gick ju rätt snabbt. Hon kollade Engla, klämde och kände på det lilla huvudet, tog blodtryck, lyssnade på hjärtat och så. Bedömningen va att Engla mådde toppen och inte hade skadat sig alls mer än en bula och skrubbsår. Sååååå skönt att få det bekräftat!  Efter det kändes det lite bättre i mitt hjärta. Förutom med det jag gjorde mot Liam, hur KUNDE jag bara släppa honom rakt ner i asfalten? Så fort han ser mig så gör han ett ljud som visar att han har ont och så pekar han på ställena där han slog sig. Usch, känns inte bra att han associerar mig med smärta... Men så har han även blivit mer mammig. Han vill knappt va en meter ifrån mig och vill bli buren hela tiden. Och så klappar han och pussar på mig. E som att han vill trösta mig för att jag va så ledsen igår.

Om en stund kommer min jättegulliga kompis hit från Norrköping. Hon ska göra mig sällskap och stanna över natten. Tack snälla Camilla för att du tar dig tid med oss.
Tack även alla gulliga människor som skrivit fina tröstande ord i bloggen och gästboken.

Fy tusan alltså, ibland är verkligen inte livet lätt :-(.

Sen jag fick barn har jag börjat med en del irriterande saker! T.ex är jag i en mataffär utan barn så står jag och gungar kundvagnen fram och tillbaks som om det vore en barnvagn, är jag ensam hemma så plockar jag tyyyyst ur diskmaskinen och smyyyyyyger fram över golvet för att inte väcka barnen (som inte är hemma...), ska jag äta på resturang utan barnen letar jag efter barnstolar och plats att ställa barnvagnen... Listan kan göras lång. Jag är miljöskadad, haha. Vart jag än kommer, även om barnen inte är med så lever jag som om dom vore med.

Men nu den mest irriterade grejen: Jag vinkar JÄMT till allt och alla! Skitfånigt! 

Jag har ju under 3 års tid suttit och vinkat med mina barn. Vi har tittat på katter och vinkat till dom, vinkat till kompisar och jag har vinkat i fönstret när jag lämnat dom på dagis. Men det slutar inte där. När jag har betalat i kassan på ICA så säger jag hej då och vinkar till kassörskan, samma sak till receptionen på friskis när jag tränat, när jag säger hej då till mina kompisar vinkar jag. I skolan vinkar jag när jag kommer in i klassrummet.. ghaaaa. Kan nån hjälpa mig att sluta vinka så jävligt. Jag fattar inte! Det är som att min hjärna programerat in att säger man hej eller hej då så ska handen vifta lite oxå. Irri!

Sen barnen kom har ju jag blivit så jäklarns förvirrad oxå! Jag minns en gång när jag och barnen varit i centrum och shoppat. Jag spänner fast båda barnen i sina bilstolar och sätter mig själv i baksätet. Efter en liten stund undrar jag " varför kööör han inte?" Sen kommer jag på att det är ju jag som KÖR!  Så det va bara att flytta till framsätet och gasa iväg. haha.

Vi har börjat med ny rutin här hemma, att turas om att natta. Ena dan nattar Erik Engla och jag Liam och nästa dag tvärtom. Förut har en av oss nattat båda i vår säng, men nu e det dags att lära sig att somna i varsin säng i eget rum!

Idag va det min tur att natta Liam. Innan vi släcker lampan så tar jag fram ett gosedjurs lejon och säger:

Vill du sova med den här?

Liam: Nä, jag vill ha kaninen.

Jag: Jag vet inte vart kaninen är... Men lejonet e ju jättebra. Det är ju samma som din pyjamas (Liam hade en tigerrandig pyjamas).

Liam(tittar skeptiskt på mig): Men mamma, det är inte samma. Du har fel. Det där är ett lejon och det här e en tiger (pekar på sin pyjamas). Du sa fel. Och så skrattade han länge och upprepade att jag har fel.

Och jag visste ju mkt väl att jag hade fel, men jag försökte ju bara va lite smart och låtsas som att tiger och lejon är samma. Dumt, för Liam e mkt smartare än man tror! Jag blir förvånad ibland över vissa saker som han kan.

T.ex så sa han hela sin adress häromdan. Fattar inte vem som lärt han den...

ätit:

frukost: 2st knäckemackor, latte

Lunch: en lussebulle, vatten

Middag: kycklingpasta, ett glas julmust

Övrigt: lyssna på det här en kopp varm choklad med vispgrädde + spetsad med whisky (som jag hatar, men va mest för förkylningen skull ;-))

Jag har varit helt sänkt under dagen. På eftermiddagen satt jag på en stol och lagade till middagen, en kycklingpasta som jag ska lägga ut recept på nån dag. Mamma och Erik kom hem runt tre och vi begav oss till dagis. Först hade Englas avdelning luciatåg. Och guuuud så söta dom va! 8st 1½ åringar som tultade fram som nissar, pepparkakor o tärnor. Jag fick en liten tår i ögonvrån, min fina lilla tjej! Och barnen va såååå duktiga! Jag va HELT bergis innan att Engla skulle springa direkt fram till oss och inte vilja va med i nåt luciatåg, men hon stod så snällt där framme. När det va klart där va det bara att sätta på sig varma kläder och bege sig ut på gården där Liams avdelning skulle lussa. Det va jättefint med massa maschaller vid berget och på marken. Och så kom barnen! Min söta lilla pojke höll fröken i handen. Han gick i mössa och overall (med pepparkaksdräkten innanför...). När tåget gått en bit så bryter Liam ut i HYSTERISKT gråt!!! Fröken ser stressad ut, lyfter upp liam och tittar desperat efter mig och Erik. Vi ser henne och går fram och tar emot Liam. Han är helt otröstlig :-(. Vi får avvika och gå hem ist för det enda Liam skriker är: Jag vill heeeem, jag vill heeeeem. Så vi tar med oss barnens mormor hem och äter pasta med kycklingsås! När Liam lagt sig på kvällen sa han: Imorrn ska vi inte ha luciatåg. Imorrn e det vanlig dag på dagis. Då blir jag glad. Jag tycker inte om luciatåg.

Å snutte!